En dag i mars så kom de två främlingar till mitt hem jag hann knappt reagera innan min matte tog upp mig och sa farväl till mig. Vadå farväl tänkte jag. Va menar du..
Plötsligt sitter jag i en bur, en bur med okända dofter och främlingarna som bär iväg mig, bort från mitt hem.
Vart för ni mig?
De sätter mig i en sån där människopryl, en sån som låter och luktar illa. Jag kan känna hur vi rör på oss men vart är vi på väg.
Det tar lång tid för oss att komma dit vi ska. Jag ropar på min syster och min människa men dom är inte med. Plötsligt kommer en hand in i min bur. Den klappar mig lugnande och mitt i all stress så somnar jag. Jag hör hur människorna pratar med varandra. Vad är de dom säger?
Färden tar lite över 2 timmar och nu har jag kommit in till stället som främlingarna kallar sitt hem. De säger att nu är du i ditt nya hem Pussi. Va menar dom, vadå nya hem? Varför är jag i ett nytt hem?
Människorna pratar lugnande med mig men jag är spänd orolig och rädd. vad kommer hända med mig nu. Jag hittar ett gömställe bakom en soffa. Här kan jag pusta ut lite. Rädslan börjar släppa för mig nu. Människorna plockar upp mig och visar mig ett "träd". De sätter upp mig i trädet och jag inser att man kan se jätte mycket härifrån. Jag är ju ovanför hustaken här och massa människor små som myror går där nere på marken. Jag känner mig lite lekfull och betydligt mycket tryggare nu.
Dessa människor är inte så farliga ändå. De har en snörgrej på en pinne som de drar på golvet. Jag kan ju inte låta bli.. De bara spritter i kroppen på mig NU tar jag den!!! 
Jag är fortfarande osäker men de känns betydligt tryggare nu.
Kvällen rullar på och jag känner mig allt mer varm i pälsen. Detta kan jag leva med. =)
Mitt nya namn är Mila
En sådan fin blogg du har gjort! Välkomen till familjen Mila vilken söt och fin katt du är.
SvaraRaderaKram från oss!