Dag två..

Natten har vart lång.

Den manliga människan som jag nu har förstått att han heter Babe kom hem sent. Den kvinnliga (som jag tror heter hjärtat eller älskling lite osäker där) hade försvunnit in i ett rum jag än inte vart i. Jag kunde höra henne där inne och jag tror att de är deras sov koj för det verkade som hon sov.

Jag hade tagit skydd åter igen under soffan. Babe märkte inte att jag va där när han kom hem men på morgonen när jag hörde att de vart uppe ett tag verkade de som att jag inte fick vara ifred längre.
Hjärtat lyfte upp soffan så jag inte längre fick ligga där. Hittade istället ett tryggt ställe i vad människorna kallar köket..






Senare på dagen så lämnade mina människor mig ensam ett tag. Det kändes skönt att kunna få lite tid själv att utforska och nosa igenom vad jag antar är mitt nya hem nu.
Hörde när de kom hem igen så skyndade mig in under soffan. Typiskt att Hjärtat har så lätt att hitta mig där.. Nu denna gången så har de lagt för så jag inte kommer in under soffan längre.
Jag känner mig osäker med alla dessa nya ljud och intryck.
Hjärtat lyfte upp mig i "trädet" och där fick jag ligga för att känna av stämningen.

Kan väl säga att efter jag legat här ett tag så blev det svårt att låta bli. Jag är ju trots allt bara ungkatten än så jag har massa bus i mig och Babe bjöd in till lek!!
Hur kan jag motstå frestelsen. Mina nya människor växer på mig mer för varje minut vi är tillsammans. Kanske det är dags att börja lita lite på dom.
Känns som jag kan det.

Detta e Babe och jag. =)

Babe kelade så gott med mig att jag naffsade lite på han för o  berätta hur gott de va <3

Tror han förstod för han fortsatte.

Mmmm ja precis där....

Börjar känna mig bättre till mods nu

Minsta lilla hörn ska utforskas. Detta är ju ändå mitt nya place ;)

 Babe och hjärtat sa något om att jag behövde tak på min toalett... Förstår inte alls vad dom menar med de..

Nu är min andra dag avklarad här och jag tror allt att jag trivs riktigt bra. Mina människor leker, kelar och visar mig att jag inte behöver vara rädd här, här i mitt HEM.

En lång resa

Mitt namn va Pussi.. Jag bodde i ett tryggt hem i en stad som människorna kallar Skövde.

En dag i mars så kom de två främlingar till mitt hem jag hann knappt reagera innan min matte tog upp mig och sa farväl till mig. Vadå farväl tänkte jag. Va menar du..
Plötsligt sitter jag i en bur, en bur med okända dofter och främlingarna som bär iväg mig, bort från mitt hem.
Vart för ni mig?

De sätter mig i en sån där människopryl, en sån som låter och luktar illa. Jag kan känna hur vi rör på oss men vart är vi på väg.
Det tar lång tid för oss att komma dit vi ska. Jag ropar på min syster och min människa men dom är inte med. Plötsligt kommer en hand in i min bur. Den klappar mig lugnande och mitt i all stress så somnar jag. Jag hör hur människorna pratar med varandra. Vad är de dom säger?

Färden tar lite över 2 timmar och nu har jag kommit in till stället som främlingarna kallar sitt hem. De säger att  nu är du i ditt nya hem Pussi. Va menar dom, vadå nya hem? Varför är jag i ett nytt hem?
Människorna pratar lugnande med mig men jag är spänd orolig och rädd. vad kommer hända med mig nu. Jag hittar ett gömställe bakom en soffa. Här kan jag pusta ut lite. Rädslan börjar släppa för mig nu. Människorna plockar upp mig och visar mig ett "träd". De sätter upp mig i trädet och jag inser att man kan se jätte mycket härifrån. Jag är ju ovanför hustaken här och massa människor små som myror går där nere på marken. Jag känner mig lite lekfull och betydligt mycket tryggare nu.

Dessa människor är inte så farliga ändå. De har en snörgrej på en pinne som de drar på golvet. Jag kan ju inte låta bli.. De bara spritter i kroppen på mig NU tar jag den!!! 

Tänk de kanske inte är så farligt här ändå..

Jag är fortfarande osäker men de känns betydligt tryggare nu.

Kvällen rullar på och jag känner mig allt mer varm i pälsen. Detta kan jag leva med. =)













Mitt nya namn är Mila